Jag avskyr folk som inte kan bete sig ordentligt på fik. Som håller på att knullvåffla sig med sina snabbfikor, som om snabbfika är att räkna som en fika när det knappt ens är en pisspaus under ett snabbligg. Som drar med sina gnällande, skrikande, småbarn och stör den naturliga sinnesfriden som egentligen är själva andemeningen med ett kafés existens. Som velar och aldrig väljer och står där längst fram i kön och tar sin oändliga tid, och därmed själ dyrbar fikatid från alla ordentliga fikare. Knullvåfflor, hela högen. Knullvåfflor!

En försvenskning av engelskans fuckwaffle, och är ett så kallat “fult ord”. Det kan användas som kraftuttryck vid smärta av fysisk (ex. slå hammare på tumme) eller psykisk (ex. att råka läsa om Christian Ternstedts förtvivlan över hur han framställs i Robinson) natur, även om det passar sig bättre vid svärande åt antingen personer man vill uttrycka sitt ogillande gentemot (ex. nyss nämnda Christian Ternstedt, eller Ola Claesson, jämrans knullvåfflor båda två) eller rent genrellt företeelser som bär en negativ klang.